Inlägg
Gammalt inlägg.
"SLANGEN" PÅ SIN NYA POST Magnus Wislander har bytt sin tillvaro som handbollsspelare mot sitt gamla yrke: brevbärare. "Jag trivs med att röra mig, ha trevliga arbetskamrater, träffa normala människor och inte sitta i stolen hela dagarna", säger Wislander.
Foto: ANDERS WEJROT
– Höll på att bli en sur gammal gubbe
GÖTEBORG
Magnus Wislander tröttnade på livet som hemmaman och ex-proffs...
...och började köra sin gamla postrunda.
- Jag trivs med att röra mig, ha trevliga arbetskamrater och träffa normala människor.
I en stor intervju med Sportbladet pratar Wislander om sitt nya liv, om krisen i svensk handboll och i sitt kära RIK och om att alla vill vara Zlatan.
Förre stjärnan Wislander levererar än - som brevbärare
Invånarna i Backatorp i Göteborg trodde inte sina ögon:
- Va? Är det inte Wislander som kör ut posten igen?
Det hade gått nästan 14 år sedan de senast såg honom leverera räkningar, vykort och brev.
- Visst var det många som blev förvånade. Det kommer ju kommentarer ibland som "fan, du har väl tjänat tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba som brevbärare", säger Wislander.
Och det har de rätt i.
Magnus Wislander, 41, kom sommaren 2002 hem efter tolv år som firat proffs i Kiel och med miljoner på banken.
- Nej, det är inte pengarna det handlar om. Jag kunde haft en heltidsanställning i RIK i stället, säger Wislander, som nu delar tränarjobbet i Redbergslid med Johan Eklund.
- Jag trivs med att röra mig, ha trevliga arbetskamrater, träffa normala människor och inte sitta i stolen hela dagarna.
Eller gå hemma på dagarna.
- Jag var hemma ett tag, men det var så otroligt långtråkigt att gå där och diska och städa. Jag höll på att bli en sur gammal gubbe.
Våren 2004 började Wislander på allvar igen på sin gamla arbetsplats.
- De flesta av jobbarkompisarna från förr är kvar.
"Mycket en social grej"
Men jobbet som sådant har förändrats mycket.
- Det är längre rundor, mer att bära och tuffare överhuvudtaget. Förr kunde man gå hem när man var klar, vid tio-halvelva. Nu jobbar jag mellan sex och halv tre, måndag till fredag.
Men de gamla "kunderna" är kvar.
- Det här jobbet är fortfarande mycket en social grej. Även om det inte alltid fungerar som det ska med Posten så blir man oftast väl mottagen. Jag tror att folk tycker det är roligt när de ser att personer med "stjärnstatus" kan jobba vanligt.
Samtidigt har Wislanders vardag blivit betydligt stressigare: heltid på posten, halvtid som elitserietränare, hjälptränare för Kärras flickor-90 (dottern Thereses lag), hus på Hisingen och familjeliv med frun Camilla och de tre barnen.
- Ja, det kan man lugnt säga. Men jag trivs med livet som det är.
"Postmannen ringer alltid två gånger" heter det ju - kan du tänka dig att hoppa in och spela om det skulle behövas i elitserien?
- Nej. Det var inte meningen att jag skulle spelat i fjol heller, men så blev det som det blev.
"Blev som det blev", ja. Vi som stod utanför betraktade det som kaos i RIK. Hur upplevde du det?
- Jag hade inga problem med det som spelare. Men som tränare var det mycket jobbigare. Vi fick börja om fyra gånger under säsongen, kan man säga, på grund av skador, sålda spelare och annat.
I januari och februari var svensk klubbhandbolls gigant i kris: RIK stod på ruinens brant, klubben sålde nyckelspelarna Magnus Jernemyr och Magnus Lindén och chefsideologen Reine Pedersen hoppade av i protest.
- Att Reine försvann var det mest negativa för föreningen. Han har drivit föreningen i 20 år och är en av de bästa ledare och tränare jag haft. Men vi är goda kamrater fortfarande.
RIK-andan finns, kvar menar Wislander.
Däremot är RIK-spelet numera skrotat.
- RIK har i över 20 år haft stora, tunga spelare som varit bättre tränade än de andra lagen och malt sönder motståndet. Jämför du med tidigare årgångar har vi tappat 300 kilo i tyngd och 120 cm i längd. Vi kan inte ligga och mala sönder längre.
Vad blir det för spel i stället då?
- Ja, vi letar väl fortfarande efter vad som passar oss. Men det vi har kvar från RIK-spelet är att man ska klara en-mot-en-jobbet, alltid ha näsan mot målet och att förstaalternativet är skott. Men så försöker vi mixa upp med mer kombinationer.
I dag tjuvstartar elitserien med H43-Sävehof och på onsdag spelas den egentliga premiäromgången.
Många menar att elitserien är sämre än på länge - vad säger du?
- Det låter jag vara osagt. Däremot är den intressantare än på länge. Det är inget lag som är självklart mycket bättre än de andra, och många kan slå varandra. Hammarby kan blir riktigt farliga, men när Sävehof har spelat klart Champions League och det blir slutspel så ser de starkast ut.
Kris i svensk handboll
Sverige missar ett stort mästerskap på herrsidan för första gången sen 1970-talet och måste förkvala till VM 2007, bara två klubbar skulle klara en elitlicens i dag, u-landslaget slutade 15:e i UVM, spelarna flyr till Danmark och damerna missar VM i december.
Många menar att det är kris i svensk handboll - vad säger du?
- Visst kan man säga så när vi går från en förstaplats i världen till att tvingas förkvala till ett mästerskap. Sedan kan vi skylla på mycket, som skador och lottning, men sanningen är ju att det är där vi står.
- Samtidigt finns det fler handbollsutövare i Sverige än någonsin.
Wislander ser problem i svensk ungdomsidrott:
- Vi blir bekvämare och bekvämare. Kanske har vi det för bra? Det får inte kosta den där sista blodsdroppen längre.
- Och ingen får bli stjärna
Johan Flinck
i dag. Håkan Loob sa det så klokt för några år sedan: "ingen får göra tio mål i en ungdomsmatch, och skulle någon göra det så spelar han/hon back i nästa match".
- Alla vill vara Zlatan men ingen får vara Zlatan. Vi motarbetar detta från alla håll.
Och ingen drömmer om att bli brevbärare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar